• ivf90

    Vi som till slut blev gravida med IVF

    Jag tänkte att det kan vara på plats med en tråd för oss som har blivit gravida med IVF så att inte IVF-trådarna svämmas över av gravidinnehåll. Här kan vi följas åt och diskutera allt graviditetsrelaterat såsom oro, ultraljudsundersökningar, tankar, händelser osv. 

    En presentation av alla som vill skriva i tråden skulle passa fint tycker jag. Skriv hur mycket eller lite ni vill.

    Ålder: 33 
    Vecka nu: 12+6 
    Kommande ultraljudsundersökningar: RUL 29/1 
    Tid med ofrivillig barnlösthet: 2 år 


    Bakgrunden till min ofrivilliga barnlöshet:


    Jag har länge inte vetat om jag vill ha barn öht och bestämde mig för att göra abort när jag var 28 samt 29 och blev oplanerat gravid med min kille (som jag fortfarande är ihop med). Men båda gångerna hann det sluta i tidigt missfall. Där och då väcktes en lite oro för att det fanns en risk för att jag skulle vara en sån som visserligen blev gravid lätt men då sen fick missfall.


     


    När jag fyllde 31 fylldes jag av en stark önskan om att få barn. Min kille var med på tåget och vi började försöka. Jag blev gravid direkt i september 2021. Men testen var supersvaga och jag började blöda ut mitt tredje tidiga missfall efter några dagars lycka. 


     


    Vi var inte överdrivet nedslagna eftersom det ändå hade hänt något på försöket. Men följande försök var inte lika lyckosamma. Vi var nitiska med ägglossningstester, men varje månad blev ändå en besvikelse. Till slut var vi uppe i ett år av negativa resultat och vi sökte då hjälp direkt. 


     


    I november 2022 påbörjade vi vår fertilitetsutredning. I mars 2023 var den äntligen klar och vi fick diagnosen oförklarad infertilitet. Efter ytterligare någon månad fick vi vår regionsfinansierade IVF-remiss godkänd och vi fick komma till Livio och påbörja sprutor i maj 2023. Vid äggplocket fick vi ut 12 ägg och alla 12 befruktades! En 3-dagars sattes in och hela 5 stycken ytterligare utvecklades till fina blastocyster till frysen. Flera dagar innan min testdag började jag blöda kraftigt och det blev ännu en besvikelse. Det kändes otroligt tufft att behöva ta en lång paus över sommaren. 


     


    När augusti kom missmatchade min ägglossning öppningen för kliniken med några dagar och det blev ytterligare en missad cykel. Cykeln därefter fick jag besked på ultraljudet inför insättningen att jag måste ha ägglossat en dag efter mensen och att vi hade missat chansen och behövde vänta en cykel till. 


     


    Hur jag blev gravid: 


    I början på oktober 2023 blev det äntligen dags för min första FET (och andra överföring). Redan två dagar efter överföringen fick jag innan mens-känningar och en rosa flytning, och jag var övertygad om att det var något fel med min cykel igen. Men det skulle visa sig vara en nidblödning! Mensen kom aldrig och när jag testade mig på RD11 fick jag ett knappt synbart streck. 


     


    Hur jag har mått så här långt:
    De första veckorna trodde jag att jag höll på att bli galen på riktigt. Mina svaga positiva test gjorde mig övertygad om att det skulle bli ett fjärde tidigt missfall. Jag hade noll symtom och varje dag var som att leva i ett ångestmoln. 


     


    Vi bokade in ett tidigt ultraljud i vecka 6+6 och då kunde ett hjärtljud konstateras. Men embryot mätte bara 6+2, vilket gjorde mig övertygad om att den skulle dö inom kort. På IVF-klinikens ultraljud i vecka 7+6 var embryot återigen 3-4 dagar för litet, men det hade vuxit 1 mm/dag och hjärtat slog fortfarande. Jag hade inga ömma bröst, inget illamående, men ett oändligt sömnbehov. 


     


    I vecka 9-10 kände jag mig plötsligt piggare och hade därmed inga symtom alls. Vi bokade in ytterligare ett privat ultraljud eftersom jag var övertygad om missfall. Men i 9+5 fick vi se ett litet foster som hade vuxit som det skulle med en stabil hjärtrytm. Efter det vågade jag ändå börja slappna av lite. Och helt plötsligt kom illamåendet och jag började spy varannan dag ungefär. Men de fysiska gravidsymtomen lättade min ångest, så det gjorde mig ärligt inte så mycket. 


     


    Inför KUB blev jag dock otroligt nervös igen. Jag var så rädd att det skulle ha dött, men allt såg ut precis som det skulle i vecka 12+4. Även om allt forftarande känns extremt overkligt så har jag ändå vågat börja tro på att det här faktiskt ska ske nu! 


     


    Ser fram emot att läsa era andra presentationer!

  • Svar på tråden Vi som till slut blev gravida med IVF
  • Noelani
    Orkidé8181 skrev 2024-03-14 19:24:40 följande:

    Vickan: de stora barnen älskar lillebror 🥰 de när han, luktar och pussar på han, inte alls någon avundsjuka utan bara mys emellan dem 🥰
    jag hoppas verkligen det håller i sig 😊

    Tycker det kan bli en lite negativ klang när vissa säger: oj ska du börja om igen?
    jag ser det mer som att jag får verkligen vara med om det här en gång tillsammans med min sambo som inte har några egna barn sedan tidigare.

    Noelani: vi packade BB skan utifrån packlista vi hittade på internet tex libero ( har dock inget minne av att jag hade någon BB väska för de andra, men hade ju helt fel kläder på mig när vi skulle hem 🤣 ).

    Vi hade ju allt nerpackat, vi åkte inte riktigt hem samma dag? eller han föddes ju strax innan midnatt 
    på fredagen och var hemma strax efter lunch på lördagen.
    men ingen av oss duschade ju, det gjorde vi när vi kom hem, jag som skulle komma film i ipaden och lyssna på Spotify gjorde inget av det 😂

    ärligt talat låg jag mest och tittade på bebis, min sambo höll kontakt med barnen där hemma och typ hade koll på nyheterna 😅
    vi låg typ apatiska tills vi skulle hem? om jag inte minns fel så var det samma med de 2 andra 😅

    det jag saknar såhär i efterhand var dricka, fanns ju såklart, men ibland ville jag ha bubbelvatten, ibland bara något med smak osv? var lite dåligt utbud där vi var, eller var långt att gå?

    jag hade klarat mig med en mobilladdare i BB väskan 😂
    vi hade köpt parfymfritt schampo å duschkrämer osv, hade sovit med filt å gosedjur som bebis skulle ha, inget användes 😂

    fick en filt till bebis direkt när han kom ut å den låg han i tills vi skulle hem typ?var mycket kroppskontakt och liksom bara ligga ner, man är ju rätt öm själv?


    Ja känns som det är lätt att överpacka. Jag tänker att man kanske ska fokusera på något bekvämt att ha på sig och saker att äta/ dricka plus lite bebiskläder. Behövs mer får väl mannen åka hem o hämta helt enkelt 😅 De mesta av de viktigaste måste väl ändå finnas där ? 
  • Orkidé8181
    Noelani skrev 2024-03-14 20:54:57 följande:
    Ja känns som det är lätt att överpacka. Jag tänker att man kanske ska fokusera på något bekvämt att ha på sig och saker att äta/ dricka plus lite bebiskläder. Behövs mer får väl mannen åka hem o hämta helt enkelt 😅 De mesta av de viktigaste måste väl ändå finnas där ? 
    Ja precis, jag kände mig ganska lugn så, men min sambo som var med om detta första ggn ville att allt skulle med, samtidigt vet man ju varken hur allt startar eller slutar så var ändå skönt å ha med allt. 😃

    igår var jag på ivf kliniken med en tack tårta, så många känslor!
    inte så jag grät, men var en känslostorm inombords, har ju inte varit där sedan vul och vi såg ett tickande hjärta, och då träffade vi bara läkaren.

    igår träffade jag alla som varit involverade, sköterskor, barnmorsk, labb och läkaren, de är så gulliga 🥰
    saknar dem och vet ju tyvärr tog vi aldrig kommer ha något ärende där igen 😕
    men det kändes bra att få ett avslut och säga hej då ordentligt och att de fick se resultatet 🥰🙏🏻
  • Awesomeginger

    Vill bara skriva av mig lite. Min sambo berättade att hans brors fru är gravid. Han har tydligen vetat om ett tag men inte velat säga något då han vet att de gjort mig upprörd. Men efter att vårt ultraljud gick bra så kände han att han kunde berätta. 
    Hade vi misslyckas vid denna återföring hade jag gått sönder av dom nyheterna.
    Men kan inte säga att ändå att jag tycker de känns kul, på samma tid som vi försök, hsr dom blivit gravid och fått en barn och är gravida igen. Det känns så orättvist och känns som att kunde inte de här får vara våra tid. Vet att man inte kan räkna med att andra väntar med barn, helt orimligt. Men ändå känner jag att jag önskat att dom väntat ett år eller så. Gör väll saker värre av att jag inte tycker om henne och blivit värre sen dom fick barn då hon inte verkar förstå varför de skulle vara jobbigt för oss att umgås massa med deras barn. För det är viktigt för dom att min sambo får en bra relation till sitt syskonbarn. Som att det är viktigare än hur vi mår mentalt. 
    Har räknat ut att dom måste blivit gravid precis när vi fick vårat missfall vilket med känns jobbigt.
    Förstår om ni tycker jag är småaktig...men kan inte hjälp känns att kunde inte vi fått det här. Kunnat få vara våran tiden att och att familjen har fokus på vårat barn som de var för deras första.

  • Clemmentina
    Awesomeginger skrev 2024-03-17 12:54:27 följande:

    Vill bara skriva av mig lite. Min sambo berättade att hans brors fru är gravid. Han har tydligen vetat om ett tag men inte velat säga något då han vet att de gjort mig upprörd. Men efter att vårt ultraljud gick bra så kände han att han kunde berätta. 
    Hade vi misslyckas vid denna återföring hade jag gått sönder av dom nyheterna.
    Men kan inte säga att ändå att jag tycker de känns kul, på samma tid som vi försök, hsr dom blivit gravid och fått en barn och är gravida igen. Det känns så orättvist och känns som att kunde inte de här får vara våra tid. Vet att man inte kan räkna med att andra väntar med barn, helt orimligt. Men ändå känner jag att jag önskat att dom väntat ett år eller så. Gör väll saker värre av att jag inte tycker om henne och blivit värre sen dom fick barn då hon inte verkar förstå varför de skulle vara jobbigt för oss att umgås massa med deras barn. För det är viktigt för dom att min sambo får en bra relation till sitt syskonbarn. Som att det är viktigare än hur vi mår mentalt. 
    Har räknat ut att dom måste blivit gravid precis när vi fick vårat missfall vilket med känns jobbigt.
    Förstår om ni tycker jag är småaktig...men kan inte hjälp känns att kunde inte vi fått det här. Kunnat få vara våran tiden att och att familjen har fokus på vårat barn som de var för deras första.


    Tycker verkligen inte att du är småaktig?det är en livskris att inte kunna få barn som man önskar och att få missfall. Fattar precis hur tufft det är. Vi har både familj och vänner som fått flera barn under tiden vi har försökt. Jag har nått en punkt där jag ändå kan glädjas med dem men visst gör det ont varje gång. Och dessutom känslan av utanförskap som bara ökar. Jag håller verkligen tummarna för att det går hela vägen för er nu! När er bebis är här blir det ju väldigt roligt med en liten kusin i samma ålder. Men med det sagt?ha inga skuldkänslor eller så. Det du känner är helt normalt och fullt förståelig! Kram 
  • Noelani
    Awesomeginger skrev 2024-03-17 12:54:27 följande:

    Vill bara skriva av mig lite. Min sambo berättade att hans brors fru är gravid. Han har tydligen vetat om ett tag men inte velat säga något då han vet att de gjort mig upprörd. Men efter att vårt ultraljud gick bra så kände han att han kunde berätta. 
    Hade vi misslyckas vid denna återföring hade jag gått sönder av dom nyheterna.
    Men kan inte säga att ändå att jag tycker de känns kul, på samma tid som vi försök, hsr dom blivit gravid och fått en barn och är gravida igen. Det känns så orättvist och känns som att kunde inte de här får vara våra tid. Vet att man inte kan räkna med att andra väntar med barn, helt orimligt. Men ändå känner jag att jag önskat att dom väntat ett år eller så. Gör väll saker värre av att jag inte tycker om henne och blivit värre sen dom fick barn då hon inte verkar förstå varför de skulle vara jobbigt för oss att umgås massa med deras barn. För det är viktigt för dom att min sambo får en bra relation till sitt syskonbarn. Som att det är viktigare än hur vi mår mentalt. 
    Har räknat ut att dom måste blivit gravid precis när vi fick vårat missfall vilket med känns jobbigt.
    Förstår om ni tycker jag är småaktig...men kan inte hjälp känns att kunde inte vi fått det här. Kunnat få vara våran tiden att och att familjen har fokus på vårat barn som de var för deras första.


    Nej gud, känn precis det du känner! Det är verkligen inte fel och en del av att kunna bearbeta den sorg vi alla gått igenom ligger i att låta våra känslor komma upp, oavsett hur "dumma" de kan verka... Alla här inne vet ju exakt vad du pratar om.. det har för mig blivit lättare med tiden när andra fått barn (iaf de man gillar haha) men när folk man inte ens tycker om, och som typ gjort noll för att försöka stötta/ förstå en då känns det bara vidrigt att man ska behöva vara glad för deras skull. 

    Men, karma.. de flesta som betett sig så är nu skilda och kvar är vi i en bättre relation än någonsin och vårt underbara framför oss ;) 
  • Melsson
    Orkidé8181 skrev 2024-03-14 13:39:42 följande:
    Men från v 30 är det jämna plågor ( har varit så för mig iaf ) eller att de avlöst varann, det blir varken bättre eller sämre, och även om magen vuxit så har man liksom vant sig vid den 😂
    Jämna plågor, hehe, det låter bra ändå! Ja känns det konstigt nu utan magen? Man har ju verkligen vant sig vid att ligga och klappa på magen varje kväll framför tvn:) 
    Vickan31 skrev 2024-03-14 16:40:15 följande:
    Melsson: Aah okej, jag har hört att bananer är bra då just för magnesium, och vätskeersättning låter ju som en bra idé! Haha ja jag tror det. Ja men tänk att två tredjedelar redan passerat för dig, de sista tio veckorna lär nog gå rätt snabbt då Glad

    Ja men absolut, det där kommer inte att vara något problem eftersom ni fixat de viktigaste sakerna redan, och resten kan ni köpa sen 🥰 Nähä, har de ingen föräldrakurs dit ni flyttar? Bra att ni ska gå profylaxkurs då, det tror jag kan vara användbart och ett bra sätt att förbereda sig!

    Ja det ska bli kul med målningen faktiskt! Vi ska få en spjälsäng av våra kompisar så vi får se hur det känns med den om vi tror att vi kör på den från start kanske Glad Ni då, spjälsäng eller bedside crib?

    Ooh en sån app skulle vi också behöva, haha! Kan säkert vara bra för inspiration, vad heter den?
    Orkidé8181 skrev 2024-03-14 13:36:02 följande:

    ja det är med skräckblandad förtjusning att veta att man firar en 18 åring igen om 18 år 😂
    men samtidigt få förunnat att få denna möjlighet? så försöker bara njuta och se fram emot alla utvecklingsstadier både för 18 åringen och bebis? har ju en däremellan också som fyller 15 snart så är väl moppekort eller något också 😂




    /Vickan, vecka 26+0
    Åh tack för tips med bananer, jag älskar bananpannkakor så får komma igång och äta det mer :D Ja men visst känns det som att tiden kommer gå fortare nu när det börjar bli vår med? Mycket ledigt osv med!

    Ska kolla hos nya BM om det är någon föräldrakurs - för visst är det via barnmorskan man anmäler sig till en sån? Ja jag tror också det blir bra med en kurs, att få lite övningar osv man kan göra hemma! 

    Vi får också låna av kompis - men får låna bedside crib hehe, så vi har ingen spjälsäng än! Så vi kör på det från start tror jag! Sen säger ju alla att det är så mysigt med bebis i sängen, tycker dock det är läskigt också men många har tipsat om en sån Najell sleep carrier med hårda kanter så att man inte riskerar att rulla över barnet eller nåt sånt. Så funderar på att köpa en sån :)

    Appen heter "Hitta barnnamn". 
    Noelani skrev 2024-03-14 16:45:11 följande:
    Jag har kejsarsnitt planerat till 26 april så det är ju verkligen så snart! Men jag hade verkligen inte sagt nej till liiite tidigare än så haha

    Vilken vecka är du i nu?
    Åhh bara några veckor bort ju, så nära nu! Hur gör du med jobb? Jobbar du något nu eller är du sjukskriven? <3 Ni får ju verkligen barn en perfekt tid, i slutet av april - hade gärna fött då jag med! Jag är i vecka 30 nu, byter vecka på onsdagar så går snart in i v 31 :)
    Awesomeginger skrev 2024-03-17 12:54:27 följande:

    Vill bara skriva av mig lite. Min sambo berättade att hans brors fru är gravid. Han har tydligen vetat om ett tag men inte velat säga något då han vet att de gjort mig upprörd. Men efter att vårt ultraljud gick bra så kände han att han kunde berätta. 
    Hade vi misslyckas vid denna återföring hade jag gått sönder av dom nyheterna.
    Men kan inte säga att ändå att jag tycker de känns kul, på samma tid som vi försök, hsr dom blivit gravid och fått en barn och är gravida igen. Det känns så orättvist och känns som att kunde inte de här får vara våra tid. Vet att man inte kan räkna med att andra väntar med barn, helt orimligt. Men ändå känner jag att jag önskat att dom väntat ett år eller så. Gör väll saker värre av att jag inte tycker om henne och blivit värre sen dom fick barn då hon inte verkar förstå varför de skulle vara jobbigt för oss att umgås massa med deras barn. För det är viktigt för dom att min sambo får en bra relation till sitt syskonbarn. Som att det är viktigare än hur vi mår mentalt. 
    Har räknat ut att dom måste blivit gravid precis när vi fick vårat missfall vilket med känns jobbigt.
    Förstår om ni tycker jag är småaktig...men kan inte hjälp känns att kunde inte vi fått det här. Kunnat få vara våran tiden att och att familjen har fokus på vårat barn som de var för deras första.


    Åh jag tror alla här känner igen sig i dina känslor så det är inget du behöver skämmas över! Tror dom flesta här inne känt sig ledsna och skamfyllda över det när någon kompis eller familjemedlem blivit gravid -  medan man själv tragglar på... För mig har det blivit väldigt mycket enklare med andras graviditeter och barn ju längre jag kommit i graviditeten, hoppas det blir så för dig med och tänker lite som Clemmentina, på sikt längre fram tror jag du kommer tycka det är kul med en kusin till er lilla i samma ålder <3

  • Melsson
    Noelani skrev 2024-03-15 19:12:02 följande:

    Tänker på dig Zaro och undrar hur du mår och hur allt går ❤️🙏


    Och Zaro håller med Noelani, tror vi alla tänker på dig och hoppas att allt går bra <3
  • Vickan31
    Noelani skrev 2024-03-14 16:49:40 följande:
    Det var så stort varje vecka man passerade mellan 20-30.. sen efter 30 så har det gått så jäkla snabbt. Nu går jag ju in i vecka 34 på lördag och då är det liksom nästan klart ju haha. En vän till mig sattes igång i v.34 och bebis behövde bara stanna en vecka på sjukhuset sen har allt varit hur bra som helst.. Helt sjukt egentligen hur klara det kan vara redan nu... 

    Noelani: 26 april, ungefär en månad kvar då, så häftigt! Även om jag förstår att du önskar att det hade varit dags redan nu, och vi är ju också så nyfikna på vem den lilla personen där inne ska vara! Ja tänk att nu är ju du i vecka 34 precis som din vän var när hennes bebis föddes, och det gick ju bra för dem Hjärta


    Clemmentina skrev 2024-03-14 18:53:47 följande:

    Ojoj så mycket jag missat här! Har garanterat missat att svara flera av er nu. 


    @Vickan31 så segt med din foglossning! Det låter väldigt tufft men skönt att du mår bra i övrigt. Fint att du kommer kunna föda i din stad. :) Jag håller på att läsa Föda utan rädsla. Vad bra att du tycker den varit till hjälp! Jag kommer med största sannolikhet bli igångsatt runt bf så nu är det bara en dryg månad kvar här. Mycket som ska hända och komma på plats innan dess?

    @neolani Så tufft du verkar ha haft det men bra att du skriver om det och att du har fått bra hjälp. Skönt också med kejsarsnittet inplanerat. Då är det ju mindre än 1,5 månad kvar. Jag blir troligen igångsatt runt bf men hoppas också på att bebis kommer tidigare än så. ;) 

    Fint att läsa om hur det går får er alla andra också! :) Häftigt att det är så många bebisar på gång inom några månader. Kram 


    Clemmentina: Tack för stödet kring foglossningen, och ja det känns skönt att vi inte kommer att behöva åka till BB i en annan stad flera mil bort utan att vi nu hinner precis innan de stänger i våran stad. Vad roligt att du också läser den! Glad Jag kände mig stärkt av den boken på många sätt, även om vissa saker fortfarande känns läskiga och stora såklart, men jag jobbar på att lita mer på min kropp ? personalen och min sambo litar jag redan på. Du skrev att du troligtvis blir igångsatt vid BF, och du kanske har sagt det men att jag glömt, men hur kommer det sig?


    Orkidé8181 skrev 2024-03-14 19:24:40 följande:

    Vickan: de stora barnen älskar lillebror 🥰 de när han, luktar och pussar på han, inte alls någon avundsjuka utan bara mys emellan dem 🥰
    jag hoppas verkligen det håller i sig 😊

    Tycker det kan bli en lite negativ klang när vissa säger: oj ska du börja om igen?
    jag ser det mer som att jag får verkligen vara med om det här en gång tillsammans med min sambo som inte har några egna barn sedan tidigare.


    Orkidé8181: Så himla fint att höra hur de stora barnen älskar sin lillebror! Verkligen underbart att de kommer och gosar och luktar och pussar på honom, vilken lycka! Hjärta Kan tänka mig att man blir rätt trött på sådana kommentarer om att: oj ska du börja om igen. Det finns ju både fördelar med att få barn tätt och fördelar med att få barn med större åldersskillnad, och precis som du säger är det ju väldigt värdefullt i ert fall att din sambo nu för första gången får bara med alldeles från början 🥰 Intressant det där om bb-väskan, både att man nog lätt tar med sig saker som man inte använder och bra tips om att ta med sig bubbelvatten eller annat gott att dricka. P.S. Så himla fint att ni bjöd IVF-kliniken på tårta, jag blev lite rörd när jag läste det måste jag säga, verkligen fint!


    Awesomeginger skrev 2024-03-17 12:54:27 följande:

    Vill bara skriva av mig lite. Min sambo berättade att hans brors fru är gravid. Han har tydligen vetat om ett tag men inte velat säga något då han vet att de gjort mig upprörd. Men efter att vårt ultraljud gick bra så kände han att han kunde berätta. 
    Hade vi misslyckas vid denna återföring hade jag gått sönder av dom nyheterna.
    Men kan inte säga att ändå att jag tycker de känns kul, på samma tid som vi försök, hsr dom blivit gravid och fått en barn och är gravida igen. Det känns så orättvist och känns som att kunde inte de här får vara våra tid. Vet att man inte kan räkna med att andra väntar med barn, helt orimligt. Men ändå känner jag att jag önskat att dom väntat ett år eller så. Gör väll saker värre av att jag inte tycker om henne och blivit värre sen dom fick barn då hon inte verkar förstå varför de skulle vara jobbigt för oss att umgås massa med deras barn. För det är viktigt för dom att min sambo får en bra relation till sitt syskonbarn. Som att det är viktigare än hur vi mår mentalt. 
    Har räknat ut att dom måste blivit gravid precis när vi fick vårat missfall vilket med känns jobbigt.
    Förstår om ni tycker jag är småaktig...men kan inte hjälp känns att kunde inte vi fått det här. Kunnat få vara våran tiden att och att familjen har fokus på vårat barn som de var för deras första.


    Awesomeginger: Ååh du ska bara veta hur mycket jag känner igen mig, tack för att du delar med dig och du är verkligen inte ensam! Hjärta Precis som Noelani skrev tycker jag att det blir lite lättare ju längre in i graviditeten jag kommer att inte bli lika ledsen och upprörd över andras graviditetsbesked, men visst kan jag fortfarande känna missunnsamhet och att livet är orättvist när personer som knappt försökt (och som man kanske redan ogillar eller upplever att de redan glider runt på en räkmacka och har sån tur med allt, haha) ?skryter? om sina graviditeter. Och jag hade också önskat att ni hade kunnat få ensamt fokus nu av familjen, att det är eran tid och att nära och kära pratar om just din graviditet, ert framtida barn och hur glada de är för er skull istället för att din svägerska och svåger nu ska ha barn rätt tätt. Tror absolut som de andra säger att det blir kul för bebisarna sedan att ha en kusin så tätt, men jag säger precis som de andra att det är inte alls några konstiga känslor du uttrycker nu utan det är fullt förståeligt och du ska inte ha några som helst skuldkänslor över det för vi förstår Hjärta


    Melsson skrev 2024-03-18 08:18:48 följande:
    Åh tack för tips med bananer, jag älskar bananpannkakor så får komma igång och äta det mer :D Ja men visst känns det som att tiden kommer gå fortare nu när det börjar bli vår med? Mycket ledigt osv med!

    Ska kolla hos nya BM om det är någon föräldrakurs - för visst är det via barnmorskan man anmäler sig till en sån? Ja jag tror också det blir bra med en kurs, att få lite övningar osv man kan göra hemma! 

    Vi får också låna av kompis - men får låna bedside crib hehe, så vi har ingen spjälsäng än! Så vi kör på det från start tror jag! Sen säger ju alla att det är så mysigt med bebis i sängen, tycker dock det är läskigt också men många har tipsat om en sån Najell sleep carrier med hårda kanter så att man inte riskerar att rulla över barnet eller nåt sånt. Så funderar på att köpa en sån :)

    Appen heter "Hitta barnnamn".

    Melsson: Ooh nu blev jag också sugen på bananpannkakor, haha! Ja jag tror verkligen att våren kommer att gå snabbare, och jag har längtat så mycket efter att det ska bli ljusare igen och allt mysigt som kommer med den här årstiden, inklusive ett gäng röda dagar 😉


    Ja men precis, jag fick inbjudan till föräldrakursen direkt från min barnmorska och så skickade hon mer info via 1177, så kolla med nya barnmorskan när du ska dit Glad


    Men toppen ju att ni får låna ett bedside crib! Det blir säkert toppen 😃 Ja vi har också funderat på en sån där Najell sleep carrier, och den är verkligen inte billig, men har hört av kompisar att den ska vara väldigt bra!


    Tack för tipset, då ska jag kolla in den appen Glad


     


     


     

  • Vickan31

    Och Zaro, om du läser det här så vill jag bara säga att jag tänkt, och fortsätter att tänka på dig, jättemycket Hjärta

Svar på tråden Vi som till slut blev gravida med IVF