Sonen vill inte åka till barnvakt

Ts och hennes sambo får väl helt enkelt stanna hemma om de anser att en snart 12 åring är för liten att stanna hemma själv. Även med en 16 åring hemma. 

En 12 åring klarar en natt själv om han vill det. Min 12 åring har sedan hon var 10 varit själv på natten när det har krisat, jag jobbar natt och min sambo har snöjour. Hon har alltid fått välja själv om hon vill sova borta eller vara hemma själv och oftast valt att hon hellre stannar hemma. Men det är viktigt att det finns någon vuxen som dom skulle kunna ringa när som på natten som då kan komma till dom om det behövs. Jag och min sambo kommer åka bort några dagar i sommar och då kommer 12 åringen vara hemma med min 18 åring och sköta alla djur (katt, hund, hästar och köttdjur) något som hon ser fram emot jättemycket. Barn klarar mer än vad man tror bara det finns vuxna runt omkring som dom kan få stöd av om det skulle hända något. Det kommer bli tredje året vi åker iväg och det är barn som väljer att stanna hemma och ta hand om allt. Första året var det sonen som då var 15 som skötte allt, förra året var det dottern som då var 17 och i år blir det båda döttrarna som då är 12 och 18 år. Barnen får betalt och får ha huset för sig själva några dagar, dom får även bjuda hem kompisar (men vi godkänner vilka vi tycker är okej och dom pratar jag med innan så dom vet vilka regler som gäller). 

Det dyker upp mer och mer märkliga saker, "selektiv ätstörning" Kanske att det beror på maten, och att han vägrar att äta det som han inte tycker om? Och att han vet att de inte vill dalta med honom, och inte accepterar detta? Då blir det förstås problem, om han alltid får som han vill när han är hemma.

Det dyker upp mer och mer personer som inte verkar leva i samma verklighet som andra och därför förnekar helt vanliga saker som funnits i alla år.

11 åringen vill dit.
Båda två kan inte vara hemma tillsammans då det blir bråk isf.
Han har aldrig sovit över hos kompis och aldrig haft någon kompis som sover över här. Han har inte visat något intresse för det.

Att 12 åringen är hemma med 16 åringen är ett alternativ. Men, det skulle leda till otroligt mycket tjafs och bråk om orättvisor. Varför får 12 åringen vara hemma och inte 11 åringen?
De kan inte vara hemma tillsammans. Det har vi testat många gånger tidigare. Över dagen då. Telefonen ringer som att den brinner med allt från "X lyssnar inte på mig" till att "X har suttit 22 minuter vid datorn och jag fick bara sitta 20". Det är tjafs och bråk hela tiden om de är hemma själv och ingen vuxen som styr upp...

16 åringen klarar inte av att hantera konflikterna. 12 åringen är väldigt självständig och skulle förmodligen klara en natt själv. Däremot är han väldigt orolig av sig och att han vet om att vi är borta på någon aktivitet skulle göra att han ringer, är orolig om man inte svarar direkt och skulle sluta med gråt av oro för oss.

Barnen är som sagt inte vana vid att vi går ut. De tror alkohol är livsfarligt och att man blir full av en cider. Där har ju vi kanske misslyckats. Men vi dricker aldrig alkohol. Sonen är en orolig själ. Vill alltid väl och oroar sig, många gånger i onödan. Han kan få panik om jag inte svarar på en gång, vilket nog är svårt om det är hög musik. Skulle förmodligen sluta med taxi hem mitt i natten för att han är hysterisk och tror att vi dött typ. Han blir extra orolig kvällstid. Tänker att det förmodligen skulle gå bra tillsammans med 16 åringen då de kan se på film tillsammans och liknande. Men inte ensam.

Kan inte morfar komma och sova över hemma hos er medan ni är borta?

Han låter extremt osjälvständig.

Han är en orolig själ som oroar sig. Oroar sig för olyckor, att flyget ska krasha när man flyger, att det ska bli terrorattentat etc. Det har ingenting med att vara osjälvständig att göra.

Han är väldigt självständig och som jag skrev skulle han klara sig själv, förutom oron. Han kan laga mat, lägga sig i tid. Han sköter sin hygien, byter kläder, fixar frukost, sköter läxor osv på egen hand. Det är just oron som ställer till det för honom. Han är mån om sin mamma, vilket BUP säger förmodligen grundar sig i att hans pappa inte finns med i bilden, vilket skapar en rädsla för att förlora den föräldern man har.

Tycker din kommentar är väldigt trångsynt!

Om han nu har tendens att oroa sig så behöver ni prata om detta innan och vad en sådan här utflykt betyder för er föräldrar och kanske även avdramatisera de ämnen som oroar honom som tex alkohol.

jag hade bett en vän eller morfar att komma och sova över hos er för att finnas där just för att parera denna typen av tankar och tjafs. Att få en massa telefonsamtal när ni väl har en minibreak känns ju inte så kul och är i längden rätt osunt för er hälsa.

Någon skrev att barn idag vet hur man ringer 112. Det visste barn förr också, det har funnits telefoner ganska länge. Men bara för att man vet hur man gör det betyder inte att man i en krissituation faktiskt är handlingskraftig nog och GÖR det!

Min 12 åring kom på en snilleblixt ide att han ville fixa middag innan vi vuxna kom hem. Han fixade allt utom en sak, som han aldrig hade gjort ensam förr. Det började ryka så att brandlarmet gick. Då blev han rädd och kröp ihop i en hörna och vågade inte svara i telefon när hans pappa ringde!!
Jag fick tag i grannen som sprang över och bankade på dörren tills grabben vågade kika fram och såg grannen och vågade öppna för henne. 

För övrigt är vår 12 åring en handlingskraftig grabb som fixar läxor, lagar mat, fixar och donar och som vi kan lita på sköter sig. 

Alla barn är olika men våra hade jag inte lämnat ensam hemma över natten i 12 års åldern. Man vill ju att barnen ska vara trygga och att man själv ska kunna njuta av att få göra annat. 

Som andra skrev här så bestämmer inte 12 åringen själv. En natt kan han fixa hos mormor eller sambons föräldrar. Det är ni föräldrar som bestämmer vad som är rätt för ert barn.

Det är nog bara ni som kan avgöra vad som funkar. Jag har också 12-åring med npf och just nu klarar hen inte ens att sova själv i sitt rum (pga en händelse). Man behöver ju pusha lite för att det ska ske en utveckling, men det får inte bli så läskigt att det skapar en låsning. Intetsägande svar kanske, men det är nog bara ni föräldrar som kan avgöra vad som funkar för just honom. 

Vad ditt barn klarar är helt irrelevant. Tråden gäller TS barn med npf och problem med oro. 

Våra barn är 11, fyller 12 i höst. De är ganska självständiga och inte särskilt oroliga av sig, plus att de har varandra. Men vi skulle ändå inte lämna dem själva över natten. När de blir tonåringar kanske, men inte före dess.

De har varit själva hemma dagtid och ibland på kvällen sen de var 8-9 år. Kortare stunder tidigare än så.

Det är just över natten som vi inte känner oss bekväma med, då får de sova hos farmor och farfar. Sen är vi sällan borta över natten, men det händer.

Lyssna på din magkänsla TS. Lämna inte sonen ensam om han inte är redo, utan lös det på annat sätt.

I ert fall tycker jag att sonen vackert får finna sig i att åka till mormor. Det gäller bara en natt och det har fungerat tidigare.

Ni ska inte ställa in om ni inte måste. 12-åringar kan inte alltid få som de vill. När han blir äldre och förhoppningsvis fixar att vara hemma själv, kan han få mer frihet att också bestämma själv.

Det var jag som skrev det, och då menade jag 16-åringen. Jag skrev inte att 12-åringen skulle vara ensam hemma.