Kär i en sak?

Ingen som var intresserad av att prata om detta i förra tråden?

Råkade göra att man inte kan vara anonym 

Nej, det låg precis som denna i KR men ser nu att ingen svarade.

Ja

Såg en dokumentär för länge sedan om människor som blev kära/sexuellt attraherade av saker. Minns att någon hade romantiska känslor för ett staket, så du är knappast varken den första eller sista som upplever detta. Fint, på sätt och vis, eftersom man inte kan bli lämnad. Synd, på sätt och vis, eftersom ens kärlek kan bli stulen. Fast det kan den ju i vanliga fall också. Om du sköter om din cykel väl så stämmer kanske det där gamla uttrycket? Gammal kärlek rostar aldrig ☺️ Min kära cykel blev stulen för några år sedan. Jag fantiserade om att hon blev illa behandlad och det var faktiskt värre än jag hade kunnat föreställa mig. När jag slutligen hittade henne var hon både halt och stum. Slangen hängde utanför däcket på ett onaturligt sätt, styret var snett, hon var full av skrubbsår och hennes glada ringklocka hade tystnat sedan länge. Jag tog med henne hem och plåstrade om henne så gott det gick, men hon är fortfarande stum. Så ta väl hand om din cykel och hoppas att ingen stjäl den från dig! 🚲❤️

stark trådputtning ;P

Jag har hört om män som utvecklat en väldigt stark relation till sin sexdocka, och om kvinnor som har hela fantasirelationer i sitt egna huvud om en man som inte ens vet vem hon är. Men inte något om en cykel. Det är en ny nivå av ensamhetsproblematik.

Jag läste för många år sen ett reportage om en kvinna som var kär i Berlinmuren. Hon hade redan som yngre känt något speciellt inför just murar men när hon "träffade" Berlinmuren så blev hon kär. Hennes vänner hade åkt dit tillsammans med henne och ordnat en "bröllopsceremoni" mellan henne och muren och hon hade tagit med en sten hem. 
Hon hade aldrig haft romantiska känslor för en annan människa utan bara för saker. Hon kallade företeelsen för "objektsexuell" och hade haft kontakt med andra med samma läggning. 
Jag vet att det låter som ett skämt men det var ett helt seriöst reportage. Så du är inte ensam, ts :)

Googla obejctophilia

Åh vad synd det som hände din cykel. Vågar inte tänka på om någon skulle behandlat min cykel på det sättet. Brukar ha den inlåst i förrådet och annars med ett starkt lås. Änsålänge funkar det bra men det är ju alltid en risk att låsa den utomhus.

Nej det kan jag tänka mig är jobbigare att vara kär i den. Hon kan ju inte umgås med den på samma sätt som jag med min cykel. Den kan jag ha med mig nästan överallt vilket gör att vi får uppleva saker tillsammans.

Ja, det var verkligen synd! Jag började fasen gråta när det hände och blev riktigt rörd när jag hittade henne igen, trots att hon var i så dåligt skick. Och då är jag ändå inte kär i eller känner attraktion till min cykel, utan vi är mer som kompanjoner eller gamla vänner. Funderar på att laga ringklockan, men ibland säger tystnaden mer än tusen ord (eller pling i det här fallet). Mmm det är en risk man får ta!